Skumma kvällar
Under tiden jag åkte ner till Ica och handlade hade vår kära J vaknat.
Smällde till i väggen precis innan han kom upp sa maken så kanske kramper? Hur som helst var stackaren förvirrad och trodde det var morgon...
Vi käkade lite "frukost" innan vi nattade om och jag hann precis stoppa honom ifrån att väcka storebror (J tyckte ju han skulle upp och åka till dagis).
Han har ingen verklighetsuppfattning och säger mycket knasigt.
Man skrattar och gråter om vartannat inombords när man hör och ser detta som mamma.
Mitt i all smärta måste man ändå försöka hålla humöret uppe.
Blev ingen tid alls tillsammans med maken idag men vi hann ha lite såkallad egentid en kvart var och jag tuggar nu på en nektarin innan sängen kallar igen..
Hör att J är orolig därinne (sover alltid hos oss bortsett från nån timma eller två i sin) så det blir nog inte mycket sömn.
Bara hoppas att medicinökningen ska ge lugnare nätter så både vi föräldrar men mest han själv får den sömnen han behöver..
På tal om nåt helt annat så är det idag exakt 6 år sedan min uppskrivning. (Själva uppkörningen hade jag i augusti).
Så jävla glad att jag fick tummen ur och speciellt när jag var gravid..
Även om jag inte var 18 år direkt så minns jag frihetskänslan och stoltheten efter allt slit!!
Over and out!
